Lilla Sherlock 2024: 3:e pris

Lilla Sherlockpriset är Svenska Deckarfestivalens novelltävling för Medelpads högstadieelever. Det 3:e priset går till Lea Piltan vid Hagaskolan i Sundsvall. Hela novellen kan läsas här.

Älskad? av Lea Piltan

Mina fötter är fuktiga, jag har haft på mig dessa skor hela sommaren och hösten. Men nu känner jag hur snön som precis har kommit tränger sig in genom skorna och genomstrumporna. När jag andas ser man den kalla luften blåsa ut ur mina lungor, det gör hans också. Jag möter hans blick, nästan lika kall som luften. När jag möter hans ögon förstår jag inte hur jag någonsin kunnat känna mig trygg hos honom. Han som älskade mig, tog han dom mig och såg nu ut som en främling fylld med minnen.

Jag satt i det gröna gräset och plockade blommor när du först såg mig, du såg verkligen mig som ingen annan. Dina kastanjebruna snälla ögon som tog mig för den jag var. Du och jag gjorde verkligen allt tillsammans, du blev som min familj. Du lärde mig att cykla när mamma låg hemma och sov och luktade alkohol. Jag kommer alltid att minnas ditt hus, gula tapeter, mat överallt, den otroligt lilla insyn och solljus som kom in. Detta hus som du gjorde till mitt.

Du berättade för mig en natt att du älskade mig och att du ville ta kort och spela in min röst. Du älskade ju mig. Dina ögon växte och du lös upp när du såg mig gapa, äta godis och säga fula ord. När jag gjorde det tog du kort och spelade in, men du älskade ju bara mig. Sedan hände det som skulle hända varje lördag kväll, dina händer på mig kropp. Dina varma händer som värmde mig när himlen grät. Sen blev det mina händer på din kropp, du och jag, vi älskade varandra.

Blodet i mina läppar har slutat pulsera och de är blå. Mina bleka händer nu på den svartapistolen, hur hamnade jag här?

Blodet rinner på stengolvet och på mina händer lyser blodet som kärlek, men detta är inte kärlek.

Jag springer, vattnet i mina skor hörs när jag springer ner för gatan, gatan som jag och mamma brukade gå på när vi skulle till skolan. Jag springer och springer och till slut ser jagen brun dörr där det står “Välkommen”. Nyckeln i min hand och pistolen i den andra springer jag till mitt rum. Det är tomt i huset, huset stod helt stilla ända sen mamma försvann.

Jag slänger mig över min säng. Kudden ligger på golvet medan täcket ligger i änden på sängen. Mina ögon börjar vattnas upp och det börjar rinna nerför min kind. På skrivbordet ligger förra veckans gymnasiearbete som jag helt glömt bort. I detta rum kände jag aldrig mig lycklig, jag satt alltid i min säng med persiennerna dragna över det spruckna fönstret.

En dörr öppnas och tunga fotsteg vandrar mot mitt rum, just nu kan jag inte tänka mig att en enda person skulle vilja träffa mig. Handtaget dras sakta ner och den tunga bruna trädörren med en bild på mitt fotbollslag öppnas. Jag ser hennes svarta tajta kostymbyxor och hennes mysiga varma vita tröja omfamna henne när hon stiger in i mitt rum.

Hennes kram värmer mig, det känns som hans kramar. Hans kramar som gav mig trygghet ide allra värsta stunderna. De kramarna jag fick efter att han rört varje centimeter av min kropp. Jag trodde inte att man kunde få såna kramar av någon annan, men här sitter hon. Hennes intentioner är bara att trösta mig, inget annat. Sen spricker det, jag väller ur mig allt.

Jag möter hennes blick, hon sitter stum, hennes ögon ser frågande på mig medan hon får ur sig.“

Han var en vuxen man och du var ett barn, Nils, du bad inte om det.”

---

Läs mer om Lilla Sherlockpriset.

Intresserad av att anmäla en högstadieelev eller klass till nästa års tävling?

Kontakta lillasherlockpriset@svenskadeckarfestivalen.se för information.