Lilla Sherlock 2025: Kreativitetspriset
- 19 nov. 2025
- 10 min läsning
Lilla Sherlockpriset är Svenska Deckarfestivalens novelltävling för Medelpads högstadieelever. Årets kreativitetspris går till Sixten Sjölund, klass 9A Vibackeskolan.
Sju års olycka
Ett högt krasch hörs när den stora spegeln faller till marken. Gustav har inte sett den spegeln förut och det är inte särskilt konstigt eftersom han aldrig någonsin varit på vinden innan. Gustav har kommit till sin mormors gamla hus för att städa ur vinden efter att han har undvikit att hjälpa till med städningen i några veckor. Det är mycket som ska städas efter att ett äldre par tillslut lämnat livet på jorden. Husets två våningar är fyllda med flyttlådor. När Gustav öppnade den knarrande vindsdörren råkade han i samma stund välta en kroppslång spegel som på något sätt måste ha stått lutad mot dörren. Glassplitter ligger nu utspritt över stora delar av vindsgolvet. Gustav lyckas krångla upp en dammsugare för den branta och smala trappan. De största skärvorna plockar han upp för hand och lägger i en brun avfallspåse. Han är lite smått aggressiv när han dammsuger och han mumlar svordomar tyst för sig själv. Plötsligt noterar Gustav något märkligt bland en av skärvorna. Han tar upp den och tittar på sig själv förbryllat. Han ser sig själv, precis som han står i detta nu. Bara att han i handen håller en stor glasstrut. I spegelbilden slickar han på glassen och han ler. Han tittar ner i sin egen hand och kan inte se någon glasstrut. Det är helt tyst, fram till att en välkänd trudelutt hörs. Gustav tittar ut genom vindsfönstret och ser en skåpbil åka förbi. Inte vilken skåpbil som helst utan en ljusblå. Den parkerar vid vägkanten. Gustav ser två barn tillsammans med sin mamma gå till skåpbilen och prata med chauffören. Hur mycket Gustav än försöker är han tvungen att gå ut. Rätt som det är står han i husets hall igen med en glasstrut i handen utan att förstå vad som har hänt. Men det tar inte lång tid innan han förstår att spegeln kan förutsäga hans framtid. Han vet inte hur, men det fungerade. Plötsligt får Gustav en idé.
Johan drar handen över sin gråa skäggstubb och stirrar in i datorskärmen på skrivbordet framför honom. Det är mörkt i rummet och bara datorns vita sken lyser upp hans ansikte. Johan är en sådan person som har lätt att fastna för projekt och är sällan den som ger upp. Det är det som har hänt nu, han har jobbat över igen. Han funderar över hur irriterad hans fru kommer bli den här gången. Johans största dröm är att få vara den som löser ett stort rån eller ett mord som han hade sett på tv. Det är därför han utbildade sig till polis för 30 år sedan. Inte för att sitta framför ett skrivbord och analysera rapporter. Solen har gått ner för länge sedan och han bestämmer sig för att åka hem. Han ställer sig upp och tar på sig den blåa jackan som hänger över stolen. Han packar ihop sina grejer i väskan som står bredvid honom och går ut ur kontorsrummet. Han hinner knappt ens ta ett steg ut ur rummet innan han möter Martin: Johans störiga poliskollega. Han som alltid en bulle för mycket på fikarasten, så att någon annan blir utan. Att vara polis i en liten stad kommer inte med särskilt många spännande brott, men de som väl händer får alltid Martin ta. “Chefens favorit”, tänker Johan. “Tjena Johan!”, säger Martin på ett lite för glatt sätt. “Hej”, svarar Johan utan att tänka sig för hur irriterad han låter. Martin reagerar inte på det utan svarar: "Kan inte du ta och göra färdigt min analys om förra veckans anmälningar, jag måste ju iväg till Tvärgatan imorgon, du vet”. Det har några dagar innan skett en skottlossning på Tvärgatan, ett brott som Martin såklart fick ansvar över. Johan suckar men svarar att det är lugnt. Han orkar inte käfta emot. “Jag tar med mig Oskar också”, säger Martin. Oskar jobbar som polisassistent på stationen. “Ja, okej, jag löser det”, svarar Johan. Det är Johan som är Oskars handledare. Så fort Johan tog sig ut ur konversationen kunde han andas ut och åka hem.
Gustav har precis parkerat sin mörka bil utanför en spelbutik och han står utanför den på gatan. Spegelskärvan som han har i sin högra jeansficka bränner mot låret. Han plockar upp den och spegeln visar lottförsäljaren inne i spelbutiken som delar ut lotter. Spegeln visar för honom exakt vilka nummer som är vinstlotter. Ett leende sprider sig på Gustavs läppar och han stoppar ner spegeln i sin ficka igen och tar på sig och drar upp jackans luva. Allt går väldigt snabbt. Han kliver in i spelbutiken och försöker att dra åt sig så lite uppmärksamhet som möjligt, men det är svårt. Klockan som sitter ovanför dörren klingar och alla de som befinner sig i butiken vänder sig mot Gustav. Han går med bestämda steg längs med hyllorna fyllda med godispåsar och chokladkakor fram till disken och köper de lottnummer han sett i spegeln. Sedan skyndar han sig ut till bilen och kör hem. Miljonvinst. Han känner sig smart.
Johan sitter på sitt kontor, inte lika sent som veckan innan, och stirrar på pappret han har framför sig. Åtta miljonvinster, tre stora vinster på börsen och ett kontoutdrag som inte följer någon logik alls. På alla dokument står det samma namn. Gustav Sandberg. Något står inte rätt till så han börjar räkna på det, sannolikheten är alldeles för låg, något är manipulerat. Johan ser möjligheten, möjligheten att få lösa något spännande. Han reser sig ur stolen och går bort till Oskar som sitter två rum bort. “Vill du vara med på något stort?” frågar Johan. “Ja.. Varför inte?” svarar Oskar. Oskar reser sig ur sin stol och följer med Johan in på Johans kontor. Han visar Oskar anmälan från lottförsäljaren och alla de uträkningar han hade gjort. “Vet Martin om det här?" frågar Oskar. “Nej, inte än i alla fall, jag tänker inte låta honom ta det här fallet, det är mitt”. Efter en stunds övertalan lyckades Johan få Oskar att gå med på att göra ett hembesök hos den misstänkte för att de ska få reda på mer information om honom. Samtidigt ska Johan förhöra lottförsäljaren och göra ett besök i spelbutiken. Oskar reser sig ur stolen och går ner till garaget för att ta en av cyklarna som står där. De hade kommit överens om att inte använda någon av polisbilarna eller för den delen något av förhörsrummen på stationen för att Martin inte skulle få reda på något. Oskar är nervös, han ska ju faktiskt besöka en kriminell. På utbildningen hade han lärt sig att man aldrig skulle besöka en misstänkt själv men han litar på Johan.
Gustav parkerar sin nyinköpta elbil på gatan utanför sitt lägenhetshus. Iklädd en stilig kavaj och ett par mörkblåa åtsittande jeans kliver Gustav ur bilen. Han tar upp spegelskärvan för att precis som alla gånger innan kunna spå sin egen framtid. Men den här gången visar spegeln något han aldrig tidigare sett i den, något mycket makabert. Han är tvungen att lyfta lite på sina dyra solglasögon för att han ska kunna se klart. Han ser sig själv i spegelbilden. I ansiktet har han ett blodigt handavtryck, ögonen är rödsprängda och från skalpen rinner det blod. Gustavs blick förändras, den går från att vara oskyldig till att bli förstenad. Han har ingen aning om vad han ska göra och benen börjar ge vika. För han förstår, något hemskt kommer att hända. Kommer någon försöka skada honom? Gustav knappar in koden vid porten av lägenhetshuset och letar sig upp till sin dörr men när han väl kommer in vet han inte riktigt vad han ska göra. Precis när han funderar på att sätta på tv:n ringer det på dörren och Gustav går för att öppna, försiktigt. Bakom den står en man och han ser ut som en vanlig person men när han börjar prata förstår Gustav att han är från polisen. Gustav har svårt att uppfatta vad polisen säger, han är alldeles snurrig. Det är som att han har lock för öronen, men några enstaka ord hör han. Miljonvinster, bedrägeri, osannolikt. En känsla sprids i Gustav, nu förstår han vad han har gjort. Han är helt säker på att polisen kommer skada honom, med tanke på vad han har sett i spegeln. Gustav börjar långsamt backa bakåt längre in i lägenheten. På väggen bredvid diskhon i köket hänger det en kniv. Han tar ner den. Knivens vassa egg glittrar av ljuset som kommer in genom köksfönstret. Polisen som fortfarande står i dörren börjar ropa efter Gustav men han kan fortfarande inte svara. En tår rinner sakta ner för hans kind. Polisen börjar gå in i lägenheten utan att veta att Gustav står runt hörnet med en kniv i handen. Gustav kan inte stå emot, spegeln gör att han inte kan sluta. När polisen närmar sig hörnet blir han överfallen av Gustav. Allt går väldigt fort och ett stort slagsmål börjar. Men polisen har ingen chans, blodet sprutar när Gustav trycker in kniven i polisens hand. Gustav hamnar över honom med ena handen mot polisen hals. Polisen försöker trycka undan Gustavs ansikte men han lyckas inte. Tillslut slutar polisen att andas, Gustav håller nu ett hårt tag med båda händerna runt hans hals. Plötsligt släpper allt för Gustav. Han har mördat en människa. Vad har han gjort? Han släpper den döda kroppen och ställer sig upp. När adrenalinet lägger sig börjar en känsla spridas i Gustavs kropp. Det är en märklig känsla. En känsla han aldrig känt innan. Han blir alldeles varm och lycklig, det känns… helt fantastiskt.
Johan sitter i bilen när han får samtalet från chefen. En granne i ett lägenhetshus har larmat om ett mord. Martin kan inte ta sig dit och de närmaste patrullerna är för långt bort så Johan är tvungen att åka dit. Han har precis kommit tillbaka från förhöret i spelbutiken. Med sig har han fått lottförsäljarens tankar men även en datafil med inspelningsmaterial från tre övervakningskameror i spelbutiken. Han är mycket spänd över att få titta på dem, men han vänder snabbt bilen och åker mot adressen han fått av sin chef. Gatan han kommer till är tom på bilar så det är lätt för honom att parkera och springa in i lägenhetshuset. I dörren möter han och blir insläppt av grannen som larmat. I den första trappan ligger det någon form av svart jacka slängd på ett av trappstegen men Johan fortsätter upp till lägenheten som larmet kom ifrån. Lägenhetsdörren står på vid gavel och bara några steg in i lägenheten ligger den döda kroppen. När Johan ser ansiktet på den avlidne sjunker han ihop. Det svartnar framför hans ögon precis i det ögonblick då fler poliser kommer in i lägenheten. Johan hinner precis tänka att det måste vara patrullerna som var för långt bort som kommit innan han är helt däckad.
Gustav har fullständig panik när han sitter i bilen på väg bort från brottsplatsen. Fort som han bara kunde hade han sprungit ner för trappan i trapphuset. Han slet av sig sin blodiga kavaj på vägen ut och låste fort upp bilen och lämnade gatan tom efter sig. Han sitter nu i bilen mitt ute på motorvägen och har ingen aning om vad han ska göra. Borde han fly landet? Flytta ut i skogen? Gustav mantrar för sig själv, “Jag vill inte sitta i fängelse, jag vill inte sitta i fängelse”, om och om igen. Synen börjar bli suddig och plötsligt känner han ett hårt tryck mot bröstet. Det känns som om någon har gett honom en käftsmäll. Han har kört av vägen och hamnat i diket. Snabbt tar han sig ur bilen och lämnar den. Att gå längs med en motorväg är inte särskilt smart men Gustav kan inte tänka klart. Han vill bara bort från bilen. Bilarna flyger förbi honom och varje gång är det ett under att han inte blir överkörd. Gustav ser plötsligt en skylt för en avfart på vägen. Han har svårt att tyda vad det står men efter en liten stunds tänkande förstår han att det står tågstation på den. Han fortsätter längs med avfarten tills han kommer till perrongen. På spåret står det ett godståg och en av vagnarna står öppna. In i vagnen kliver Gustav samtidigt som han börjar kunna tänka klarare igen efter att ha kört i diket med bilen. Han vet inte vart tåget ska men bort ska det i alla fall. Gustav sätter sig bakom ett gäng lådor och känner i fickan efter spegeln. Men han kan inte hitta någon spegel. Den är borta.
Johan vaknar upp i en soffa i lägenheten som brottet har begåtts i. Bredvid honom sitter en av hans poliskollegor. När han kommer upp på benen och går ut i hallen upptäcker han att Oskars kropp är borta. Hans första instinkt är att bli irriterad men han väljer att ta det lite lugnt. Kollegan som suttit bredvid honom frågar, “Vad ska vi göra?”. "Vadå?", svarar Johan. “Det är ju du som leder förundersökningen”. Johan blir förvånad, men samtidigt glad. Det här är det största fallet som polisstationen i staden någonsin fått och det är Johan som får ansvaret, inte Martin. Samtidigt går det upp för Johan vad som har hänt. Det var han som skickade Oskar på det här uppdraget. Det är hans fel att han blev mördad. Hur tänkte han när han skickade Oskar själv. Han måste hitta mördaren, Gustav Sandberg. Precis bredvid där kroppen tidigare legat hittar Johan förutom en stor blodfläck något han först tror är en glasbit. Efter vidare inspektion upptäcker han att det är en skärva från en spegel. Han stoppar den till skillnad från allt annat bevismaterial i fickan. När Johan sedan kommer till kontoret sätter han sig för att analysera alla bevismaterial och officiellt starta förundersökningen. In i rummet kommer Martin med ett dokument. Han är inte lika glad som vanligt utan muttrar samtidigt som han räcker dokumentet till Johan och hälsar honom lycka till. Ett leende sprider sig på Johans läppar. I dokumentet får han reda på att en bil som ska ha tillhört Gustav Sandberg kört i diket på motorvägen. Johan bestämmer sig för att han ska lösa det här fallet. Om det så innebär att han ägnar hela sitt liv till det. För Oskars skull.
Johan hade ägnat tre år åt fallet utan att hitta Gustav någonstans när han en dag hittade något i en ficka på ett par byxor han inte använt på länge. Han hittade en spegelskärva som han inte kunde komma ihåg hur han fått. Han tittade förbryllat ner i spegeln eftersom den visade något mycket märkligt. I handen höll han en glasstrut trots att han hade händerna tomma.
Intresserad av att anmäla en högstadieelev eller klass till nästa års tävling?
Kontakta info@svenskadeckarfestivalen.com för information.