Recension: Fyra famnar under marken av Christina Larsson

Fyra famnar under marken har driv, kurvor tas med ibland oroväckande hög hastighet, men utan dikeskörningar. Tvärtom är det en mycket underhållande lösning med rejäla överraskningar och intressanta karaktärer. En riktigt underhållande läsning, säger vår recensent.

Jag läste första delen i Christina Larssons pågående serie Agenturen, hoppade över tvåan och trean, men gjorde ett nytt försök med nyligen utkomna fyran, Fyra famnar under marken, tillika hennes tjugoboksjubileum totalt. Det var ett trevligt återseende, jag hade några invändningar mot ettan men det finns inget alls kvar av detta nu. Texten balanserar exemplariskt mellan det aktuella fallet, seriens långa berättelser och huvudpersonernas personliga liv. Det finns ett mycket starkt driv, kurvor tas ibland med oroväckande hög hastighet, men det blir inga dikeskörningar alls. Tvärtom blir det en mycket underhållande läsning med en hel del rejäla överraskningar på vägen där vi också får möta många intressanta karaktärer, inte minst åttiosexåriga Birgitta som är min klara favorit från denna läsning.

Tidigare delar har dominerats en del av en lång berättelse där Louise och Max Olsen tvingats på flykt, internationellt efterlysta för grova brott, en tacksam position, en strid ur underläge fungerar för de flesta läsare, och här var det verkligen de två mot världen. Den striden är på sätt och vis över nu, alla misstankar mot dem är avskrivna och den verkliga skurken, polischefen Cato Wilhemsson, sitter häktad i väntan på rättegång. Oron för denna kommande rättegång mullrar svagt i bakgrunden, mer än så blir det inte nu, men kanske väcks den berättelsen till liv igen i kommande delar?

En annan lång historia byggs upp i den här boken och den har Max i centrum. Han vet väldigt lite om sin egen historia, växte upp som enda barnet tillsammans med sin mamma, de två var hela familjen, de hade det rätt bra tillsammans men hon vägrade berätta något alls om hans pappa. Den enda släkting han någonsin träffat är moster Annie, han träffade henne senast på mammans begravning för fyra år sedan, men nu får han inte tag på henne. Han bestämmer sig för att försöka ta reda på mer genom ett amerikanskt företag specialiserat på släktforskning med hjälp av DNA-prov. Här finns något mystiskt som garanterat kommer att växa ut i kommande delar, en avslutande cliff-hanger pekar tydligt i den riktningen.

Louise har varit borta från jobbet som polisinspektör länge, ett och ett halvt år, skottskadorna smärtar fortfarande och hon går i terapi för att kunna hantera sina trauman. Hon är nervös den måndagsmorgon i början av oktober när hon kommer tillbaka till jobbet och ska träffa kollegerna igen. Det lättar en del när hon ser hur glad närmaste kollegan Jack Yngve blir av att hon är tillbaka. Deras chef, kommissarie Albert Kuzak, skickar direkt ut dem på ett jobb. En man i sextioårsåldern har hittats död i trapphuset där han bodde vid Linnéplatsen. Det visar sig vara Pierre Cederkvist. en förmögen man som haft hela översta våningen själv på den exklusiva adressen. Det är allt mer som verkar svårförklarligt och någon olycka är det definitivt inte.

Max fungerar bättre än Louise, har varken fysiska eller psykiska skador, och är nu upptagen av att göra i ordning en ny lokal för säkerhetsföretaget Agenturen som han nu tänker driva på egen hand. Han tar inte emot några uppdrag ännu även om det finns en hel del förfrågningar. Han får besök av Sten Lundin från Öckerö. En gång i tiden var han ägare av ett framgångsrikt litet byggföretag, men har under de senaste sexton åren levt på existensminimum, jagad av kronofogden som en av många drabbade efter en stor konkurs 2008. Det var Henrik Rosberg, fastighetsmagnat och konstsamlare, en av landets rikaste personer vars hela imperium rasade samman i finanskrisen. Rosberg dog samma år, hans förkolnade kropp hittades i hans lyxiga sommarhus, möjligen självmord som ett resultat av konkursen. Nu påstår Sten Lundin att finansmannen inte alls är död, att han sett honom vid begravningen av Rosbergs dotter och ögonsten Caroline, han har också ett fotografi där en man som står en bra bit från de andra besökarna på kyrkogården. Men bilden är oskarp, Max tror inte på mannen och vill inte ta på sig något uppdrag trots Stens ihärdighet.

In i handlingen kommer Birgitta Grevelius, parant överklassdam, åttiosex år med en knivskarp hjärna, goda ekonomiska resurser, kontakter överallt och bestämda åsikter. God vän till Louise och Max och även med Louises föräldrar; det är på en middag hemma hos föräldrarna som Birgitta får höra talas om Sten Lundins besök hos Max. Hon och hennes dåvarande man Tore kände naturligtvis Henrik Rosberg, var med på några av hans stora och extravaganta fester där alla som räknas samlades, makthavare från alla samhällets sektorer. Hon vet också en del om de mörka sidorna i Rosbergs imperium, om de många människor som han skadade svårt.

När Birgitta av olika skäl engagerar sig i fallet är Max chanslös; dels är hon envis som få, dels har de fått en hel del hjälp av henne när de hade det som svårast, det går inte att säga nej. Birgitta har en stor roll i denna berättelse och är definitivt en karaktär som verkligen lever kvar hos läsarna.

De två fallen visar sig naturligtvis hänga samman, bland annat var Henrik Rosberg och Pierre Cederkvist svågrar och nära vänner under Rosbergs storhetstid. Det blir många underhållande turer på vägen mot överraskande upplösningar.

Berättarrösten i handlingens nutid delas i huvudsak mellan Louise och Max men Birgitta får också sina egna delar. Vi får även återkommande historiska kapitel från 2008 när Rosbergs koncern är på väg att falla samman. Berättartekniken fungerar utmärkt.

Det är bara att tacka för några timmars riktigt underhållande läsning.

Anders Kapp

Bokfakta:

• Titel: Fyra famnar under marken

• Författare: Christina Larsson

• Utgivningsdag: 2024-07-17

• Förlag: Romanus & Selling

• Antal sidor: 358

Länkar:

• Svenska Deckarfestivalen presenterar Christina Larsson