Recension: Karmanlinjen av Martin Sjögren

Karmanlinjen av Martin Sjögren

Karmanlinjen är en techthriller med stark trovärdighet.

Välskrivet, originellt, kreativt, spännande och intelligent är vår recensents sammanfattande omdöme.

2025 ser ut att bli ett fantastiskt år när det gäller svenska spänningsdebuter, flera där författaren gräver där hen står. Om författaren använder sina kunskaper och erfarenheter ökar det förutsättningarna avsevärt för att det ska bli en riktigt bra text jämfört med att försöka gå in på okända områden. Martin Sjögren har i många år arbetat med information för olika typer av techbolag vilket innebär att han har ovanligt goda förutsättningar för att skriva en techthriller och det är just vad hans debutroman Karmanlinjen är.

Oro för AI och andra typer av beroendeframkallande teknikutveckling är inte alls någon ovanlig tematik men det är sällsynt med en så stark förankring i verkliga förhållanden som den här författaren demonstrerar, vilket skapar stark trovärdighet. Jag tror också det faktum att han inte själv är tekniker bidrar till att han lyckas använda tekniken som en fond framför vilken människorna dominerar, de personer som vi läsare kan lära känna på gott och ont.

Den som på förhand vet att karmanlinjen är gränsen mellan jorden och rymden, där atmosfären tar slut, inser att en hel del handlar om den explosionsartade utvecklingen på satellitområdet. En utveckling som skapar värde för allt fler aspekter av mänskligt liv men som också innehåller beroenden och hot.

Det här är inledningen på en serie där den återkommande huvudpersonen heter Max Nyman, en programmeringsstjärna som länge haft en given årsrytm. På hans nivå räcker det med att jobba ett halvår för att ge en rejäl årsinkomst. Det andra halvåret ägnar han åt extrem skidåkning på olika platser i världen tillsammans med två vänner, Lorenzo och Scott. Det tog slut när de blev fångade av en lavin. Max överlevde men skadades svårt, bland annat krossades en höft, de två vännerna dog.

Livet förändrades radikalt, han är nu beroende av starka smärtstillande preparat, är rätt deprimerad, har ingen lust att jobba och sitter mest i soffan framför teven. Han ”skulle fylla fyrtio om ett halvår men kände sig tio år äldre”. De senaste åren har han haft Spotify som enda uppdragsgivare, de är förstående inför hans problem men i längden går det ju inte. Kan han inte jobba måste han ersättas.

Han kontaktas då av ett rekryteringsföretag som har ett uppdrag för ett omtalat startupbolag, Climacast. De söker någon med expertis inom prediktiv analys och neurala nätverk som kan programmera i Python och Rust. Det stämmer väl in på Max och rätt motvilligt går han med på att träffa företagets vd Lisa Enochsson som är i Stockholm för en paneldebatt.

En effekt av klimatkrisen är att naturkatastrofer och extremväder blir allt vanligare vilket i sin tur ökar efterfrågan på exakta prognoser som förutser kriser och därmed kan rädda liv. Climacast har utvecklat en revolutionerande teknik för detta, mycket baserat på Bjarne Haugstad, en av världens främsta forskare inom området som under de senaste fyra åren stått i spetsen för skapandet av företagets nya tjänster.

Författaren gör ett fantastiskt jobb med att beskriva vad det handlar om, fullt begripligt även för oss som inte alls har några förkunskaper på området.

Lisa lyckas övertala Max och mycket snart sitter han på ett flygplan från Bromma på väg till Ängelholm där han blir hämtad med bil. Företaget har sitt huvudkontor i fiskeläget Viken norr om Helsingborg där författaren själv växte upp. Där finns knappt hälften av totalt nittio medarbetare. I Amsterdam finns en avdelning som utvecklar satelliter och resterande, främst säljare, är utspridda runt om i världen.

På vägen har Max fått veta att Bjarne Haugstad har försvunnit och varit borta i snart en vecka, vilket skapat en akut kris för Climacast, en kris som Max ska försöka lösa.

Vi får lära känna en brokig skara människor, Max nya kolleger och vi kommer in i verksamheten med alla dess utmaningar av olika slag. Prognoserna bygger på enorma volymer data som till stora delar kommer från satelliter. Mycket hämtas från andra källor men Climacast har också egna satelliter, just nu sjuttiofem som snart ska bli två hundra, de flesta egenutvecklade.

På vägen får vi också lära oss en hel del om satellitutvecklingen från den första 1957 till dagens tio tusen. Mer än hälften ägs av Elon Musks Starlink-konstellation, och som om tio år kanske kan vara hundra tusen. Hela tiden mindre, billigare och mer avancerade. Vi får lära oss en del nya ord, jag hade till exempel aldrig hört talas om Kesslersyndromet som handlar om riskerna för att satelliter och rymdskrot kan kollidera med varandra och vilka konsekvenser det skulle kunna medföra.

Mycket snyggt sammanför författaren den storskaliga bilden till det betydligt mindre och närmare, därmed mer berörande. Konflikterna mellan människorna i Viken har kopplingar till de stora hoten. Situationen blir allt värre, människor dör, tempot drivs upp på vägen till en högdramatisk upplösning med en del efterspel. Bland mycket annat får vi också en kärlekshistoria på vägen.

Välskrivet, originellt, kreativt, spännande och intelligent; det blir allt svårare att ge en prognos över hur toppen kommer att se ut när årets bästa svenska spänningsdebuter ska listas i höst.

Anders Kapp

Bokfakta:

• Titel: Karmanlinjen

• Författare: Martin Sjögren

• Utgivningsdag: 2025-05-26

• Förlag: Ordfront

• Antal sidor: 338

Länkar:

• Svenska Deckarfestivalen presenterar Martin Sjögren