Recension: Låt vågorna göra resten av Ulf Kvensler

Låt vågorna göra resten av Ulf Kvensler

Ett psykologiskt drama som kontinuerligt skruvas upp tills gränserna för det tänkbara utmanas.

Vår recensent är klart imponerad av intrigen, språket och mycket annat!

Ulf Kvensler är en av få inom spänningsgenren som skriver helt fristående böcker. Det är värt applåder men det finns fortfarande samband. Något tydligt eget, psykologiska thrillers med få centrala personer vars moraliska gränser utmanas och överskrids. Här finns också genomgående ett stort förtroende för läsaren. Öppna ytor, outtalade partier, inga förenklade svar och lösningar.

Efter debutens Sarek och tvåans Fårö har författaren nu bytt geografi till en sorts hemmaplan, den kulturella och litterära världen i Stockholm. I något sammanhang låter han huvudpersonen, författaren Marcus Andersson tänka: ”Han har alltid tänkt att han är bra på dramaturgi men nu vet han fan inte längre.” Men det är just vad Ulf Kvensler är, riktigt bra på dramaturgi.

Prologen utgörs av olika versioner av ett dramatiskt och plågsamt skeende, dröm eller verklighet är en öppen fråga. Många författare använder mycket korta meningar för att skapa intensitet men Kvensler gör tvärt om och skriver in detaljer som

”… hon har svart kajal och blåfärgat hår och luktar starkt av någon mycket söt och mycket bränd doft, som vanilj och karamell och en brinnande skog av cederträd, både tjejen och Marcus far omkull på trottoaren …”

Underbart!

Den solklara huvudpersonen i denna berättelse är alltså Marcus Andersson, född och uppväxt i en medelklassfamilj i Enköping. När han lärde sig läsa som femåring började han hitta på historier och i de tidiga tonåren fick han en del noveller publicerade. Redan som artonåring var han finalist i Lilla Augustpriset. Han skulle bli författare, något annat var inte tänkbart för honom.

Direkt efter gymnasiet tjänade han ihop en del pengar som brevbärare i Enköping för att kunna finansiera en långresa i Sydostasien; han fick flera reportage publicerade från den resan. Tillbaka i Sverige började han läsa litteraturhistoria på Stockholms universitet och parallellt började han också jobba deltid som brevbärare i Stockholm, det var sexton år sedan. Han sökte och blev antagen till kursen Att skriva skönlitterärt på folkhögskolan Biskops Arnö, den ledande författarutbildningen bestående av två terminer på internat på en ö i Mälaren. Det var tretton år sedan. På utbildningen kände han sig rätt utanför de höglitterära diskussionerna med kurskamrater som alla verkade ha brokiga och intressanta bakgrunder, helt annorlunda än hans tråkiga bakgrund och hans enkla intresse av att skriva bra berättelser.

Om Marcus fanns i periferin så fanns Ernst Fabricius i centrum, en karismatisk ung man vars familj hade sina rötter i Schweiz, en karaktär som har en stor roll i den här berättelsen. Ernst hjälpte Marcus in i den sociala värmen under utbildningen vilket han var tacksam för. De blev en sorts vänner fast inte alls okomplicerat. Efter utbildningen tappar de kontakten, men Marcus har inte kunnat undgå att följa hur Ernst snabbt blivit en del av den litterära parnassen i Stockholm, kommit ut med några böcker och blivit tongivande litteraturkritiker på Expressen.

För tio år sedan förändrades Marcus liv totalt när han kom ut med sin debut, spänningsromanen Avfällingen. Den blev en omedelbar succé, såldes i stora upplagor i fler än fyrtio länder, plötsligt var han en känd person, uppmärksammad på många olika sätt och med stark ekonomi. Boken filmatiserades ganska omgående, Marcus lärde känna huvudrollsinnehavaren Nathalie Navellin och de är sedan dess ett gift par som bor i en lägenhet på Maria Prästgårdsgata på Söder i Stockholm. De har också ett sommarhus på Ingarö där särskilt Marcus tillbringar mycket tid. Även om det naturligtvis finns fler karaktärer, är Marcus, Nathalie och Ernst de tre centrala personerna. Liksom tidigare arbetar författaren med det lilla kammarspelet som plattform.

Under åren som gått från debuten har Marcus kommit ut med ytterligare två böcker av en helt annan karaktär som inte alls varit några framgångar, han har börjat arbeta deltid som brevbärare igen. Nathalie har tidvis väldigt svårt att få några vettiga roller, livet har utsatt dem för en hel del prövningar.

Ett år innan berättelsens nutid hör Ernst oväntat av sig till Marcus, de ses över en lunch och så småningom kommer Ernst fram till sitt ärende. Han har skrivit ett manus, spänningsromanen Kandelabern och vill få Marcus hjälp med att få den utgiven. Genren passar inte hans image så han vill inte ge ut den i eget namn, han vill använda en pseudonym.

Ända sedan Marcus debut har hans litterära agent, Beyan Rezazi på agenturen Serning, varit ett starkt stöd för honom även när det inte gått så bra. De har också blivit vänner och hon har en rätt stor roll i berättelsen. Efter att hon läst manuset är hon överväldigad, det här kommer att sälja stort. Hon låter en förläggare hos Bonniers läsa och han blir lika entusiastisk, men de tycker inte alls om tanken på en pseudonym. Utan en författare som kan medverka i lanseringen sjunker värdet dramatiskt. Marcus berättar detta för Ernst som fortfarande vägrar framträda som författaren, han föreslår i stället att Marcus ska stå med sitt namn på boken. Ernst ska aldrig synas i något sammanhang kopplat till boken. Tveksamt och motvilligt går Marcus med på detta, de kommer överens om en ekonomisk fördelning och snart är Marcus fullt upptagen med redigeringsfasen inför lanseringen av den nya boken.

Därmed är scenen satt för den här berättelsen vars grundläggande intrigidé är rätt lysande, i bokens nutid har Kandelabern kommit ut och blivit en stor internationell succé; i USA blev det budgivning för rättigheterna och den stannade på ett astronomiskt belopp. Parallellt har Nathalie fått en stor roll i en film av en känd dansk regissör och är bortrest för inspelningarna under långa perioder.

I denna intrigidé finns självklara spänningsfält som författaren utnyttjar skickligt i detta kontinuerligt uppskruvade psykologiska drama där gränserna för det tänkbara utmanas och överträds på vägen fram till olika sorters upplösningar. Liksom i de två tidigare böckerna, ett nervkittlande slut, en glittrande liten ask vars innehåll vi läsare själva får skapa. Han har skapat en egen nisch inom genren och det är mycket få som lyckats med detta. Klart imponerande!

Anders Kapp

Bokfakta:

• Titel: Låt vågorna göra resten

• Författare: Ulf Kvensler

• Utgivningsdag: 2025-04-09

• Förlag: Bonniers

• Antal sidor: 399

Länkar:

• Svenska Deckarfestivalen presenterar Ulf Kvensler