Recension: Nattmannen av Henrik Fexeus

Nattmannen av Henrik Fexeus

Nattmannen är den tredje och sista delen i Mementoserien där ett hemligt sällskap har en central betydelse.

Berättelsen är fartfylld och skruvad, dessutom är författaren är mästerlig i att lura läsaren att dra felaktiga slutsatser.

Henrik Fexeus är expert på att förstå hur människor tänker, enligt vår recensent.

Nattmannen är tredje delen i Henrik Fexeus Mementoserie och dessutom avslutningen på en sorts trilogi inom serien där det mystiska och hemliga Sällskapet haft en central roll i handlingen. Hemliga sällskap är extremt vanliga, bildar nästan en egen subgenre inom spänning, men oftast handlar det om långlivade maktstrukturer med omfattande politisk / ekonomisk makt i det fördolda.

Sällskapet i de här böckerna är en mer kriminell struktur och inte så långlivad; den skapades av Susanne, fortfarande levande mormor till en av huvudpersonerna, David Lund. Hon lämnade över ledarskapet till sin dotter Ellen när hon blev myndig och verksamheten avvecklades successivt. Även om det var kvinnor i ledningen var medlemmarna i huvudsak män med makt inom olika sektorer, män som också stöttade varandras starka karriärer. I nutid dör många av de tidigare medlemmar i olyckor; är det en grupp med sällsynt otur eller är det kanske en seriemördare i farten? Mycket händer på vägen i denna skruvade och fartfyllda berättelse.

Den här bokens korta berättelse handlar om Vilhelm Aldemark, textens två första ord. Han är mer känd som Viper bland landets unga tjejer. Den fortfarande tonåriga popartisten har gjort en kometkarriär. Utanför logen är det fyrtiotusen galna fans som skriker efter honom, det är den största spelningen hittills. Han är sen och nervös, men slipper möta sin publik denna kväll eftersom han blir kidnappad.

David Lund arbetar nu med cybersäkerhet i ett av mediemogulen Manuel Riddersjös många bolag, det var Manuel själv som erbjöd honom jobbet efter händelserna i en tidigare bok.

Den andra huvudpersonen är Florence Tapper, skicklig advokat som har en egen byrå tillsammans med ett par kolleger. David och Florence är numera ett par, inte fullständiga sambos än, de har kvar sina egna bostäder men kärleken är het. En tredje viktig del av familjen är Kreskin, en fransk bulldogg.

Det skivbolag som Viper tillhör och som arrangerat den stora konserten ingår i Manuels imperium. Från tidigare händelser är Manuel väl medveten om hur skickliga Florence och David kan vara på att gräva fram sanningar, han är skeptisk till polisens insatser för att klara ut Vipers försvinnande och ber dem att göra ett försök. Deras utredning är en viktig del av berättelsen; utredningen kompliceras en del av Vilhelms pappa, den mycket välkända och påstridiga politikern Richard Aldemark.

En viktig del i den långa berättelsen om Sällskapet handlar om Davids egen historia. Ellen hade just tagit över ledningen när hon som ung födde honom och hans två trillingbröder. Deras uppväxt var allt annat än normal, en av dem tog så småningom livet av sig. De två andra försökte fly, en lyckades, David fångades in, slog i samband med detta huvudet i en sten och förlorade stora delar av minnet som kom tillbaka först tjugo år senare. I vuxen ålder har han ägnat mycket möda att försöka hitta sin försvunna bror.

Davids bästa vän Anton är präst, han har nioåriga dottern Malva (en av besökarna på den inställda konserten) tillsammans med exet Linda men är numera tillsammans med Paulina som nyligen blivit stormrik sedan hennes pappa Urban testamenterat mångmiljardföretaget Built by Jacobsson till henne. Paulinas första åtgärd var att anställa sin styvmamma Kickan som ny koncernchef, Urbans vackra troféfru som bakom glittret är en knivskarp entreprenör.

Urban hade också varit en av de drivande i stiftelsen Educating Orphans och innan sin död hade han antytt att han möjligen skulle kunna ha någon information om Davids försvunna bror. Florence känner Kickan väl och har bett henne söka efter tänkbara spår i Urbans kvarlåtenskap. I ett bankfack hittar de handlingar som visar att brodern möjligen fått hjälp till en fosterfamilj och skolgång i Skottland men att han i de handlingarna kallats Erik Andersson. Sökandet efter Erik är en viktig del av berättelsen.

Vi får också historiska kapitel från Sällskapets bas på gården i Småland under åren 1988-1990. Det är massor av horribla delar av historiken som avslöjas, både i dåtid och under åren som följer. Bland mycket annat får vi veta att Sällskapet bara var en del av en ännu större struktur. Och samtidigt fortsätter tidigare medlemmar i Sällskapet att dö. Snart är det inte många kvar, kanske står David och hans mamma Ellen på tur? De två har inte mycket till kontakt men kanske måste det förändras? Och Ellen har inte haft någon kontakt med mamma Susanne på trettiofem år men kanske är det dags nu?

Det finns naturligtvis något såpaartat över det här berättandet men många människor i samhällets elit, rejält skruvade samband av osannolik natur och inte sällan våldsamma händelseförlopp. Ibland kanske till överdrift:

Du har fortfarande fem fingrar kvar på vänsterhanden. Och jag har fler frågor.

Generellt för nästan all spänning ingår försök att lura läsaren, för det gillar vi verkligen. Det handlar ofta om att förse oss med några pusselbitar som tycks ha en självklar lösning, vi läsare är nöjda med oss själva en stund innan författaren visar att sambandet mellan pusselbitarna kan tolkas på ett helt annat sätt. Det här sysslar alla inom genren med men Fexeus har genom livet sysslat väldigt mycket med hur människor tänker, det är hans expertområde, och sannolikt är det därför han är så mästerlig på att lura oss.

Nu ska tydligen historien om Sällskapet slut men vi ska få möta David Lund och Florence Tapper i nya berättelser.

Anders Kapp

Bokfakta:

• Titel: Nattmannen

• Författare: Henrik Fexeus

• Utgivningsdag: 2026-06-04

• Förlag: Bookmark

• Antal sidor: 361

Länkar:

• Svenska Deckarfestivalen presenterar Henrik Fexeus