Recension: Nattväktaren av Ulrika Hägglund och Thomas Svensson
Uppdaterat: för 3 dagar sedan
Med Nattväktaren avslutar Ulrika Hägglund och Thomas Svensson trilogin Skuggfadern, psykologiska thrillers i huvudsak lokaliserade till Alnö utanför Sundsvall där författarparet själva bor.
Svenska Deckarfestivalens recensent anser att författarna har lyckats med en stark och dramatisk final av sin trilogi.
Med Nattväktaren avslutar Ulrika Hägglund och Thomas Svensson trilogin Skuggfadern, psykologiska thrillers i huvudsak lokaliserade till Alnö utanför Sundsvall där författarparet själva bor.
I ettan Nattvandraren fick vi träffa honom, en trasig man som vandrar på nätterna. Trots att han är runt sextio lever hans vidriga pappa fortfarande inom honom, ett konstant samtal, faderns förakt för den psykopatiska sonen är monumentalt. Nattvandrarens offer i ettan är Henrik Holm, en egotrippad tönt som närmar sig fyrtio. Rattfull kör han sin lyxiga SUV hem till Alnö efter en personalfest inne i Sundsvall. Han kör på en cyklist, en äldre man, Göran Wiklund som dog. Henrik gömde kroppen, försökte smita undan ansvaret, men nattvandraren hade sett vad som skett och njuter av kattens lek med råttan.
I tvåan fanns Henriks fru Tessan (egentligen Therese) i nattvandrarens fokus. Hon kämpar med ett trassligt liv, en usel ekonomi och Henrik som ständigt gnäller från fängelset.
I avslutande Nattväktaren finns Tessans mamma Kerstin i centrum, hon och psykopaten är rätt jämnåriga och känner varandra. Han våldtog henne för länge sedan, hon hatar honom våldsamt och nu kommer hennes usla svärson ut från ett alldeles för kort fängelsestraff.
Rättegången mot Henrik lyckades aldrig bevisa att han dödat Göran Wiklund och sedan gömt kroppen så han dömdes bara för smitningen till ett relativt kort fängelsestraff. I upptakten sitter Kerstin i bilen vid resecentrum inne i Sundsvall och väntar på bussen från Härnösand. Hon väntar på Henrik som frigivits samma dag, något hon verkligen inte ville, men Tessan vägrade och det fanns tydligen ingen annan. Han är ändå pappa till hennes barnbarn, hon ska köra honom till Ribbmogatan på Alnö där han fått en tvårummare.
Hon hade hoppats att han skulle försvinna någon annanstans men han ville vara i närheten av barnen. Han tror tydligen att hans gamla liv skulle komma tillbaka, att han skulle få tillbaka sin familj och det välavlönade jobbet på IT-konsultföretaget. Han kan inte acceptera att det enda Tessan vill ha av honom är en skilsmässa, hon är tillsammans med Morten nu, och det enda jobb han har är en provanställning på en hamburgerrestaurang. Redan här finns en hel del inbyggda spänningar som författarna utnyttjar väl.
Kerstin är sedan fyrtiotalet år gift med Ove men äktenskapet är inte mycket att hurra för. De har skilda sovrum sedan länge och var sin teveapparat. Ove ägnar i huvudsak sin fritid åt fåtöljen i vardagsrummet framför den stora vägghängda teven där han engagerar sig i olika sportsändningar. De är viktiga för honom, han är knappt kontaktbar. För att ha något att göra på kvällarna anmäler hon sig till en nybörjarkurs i bridge som genomförs på tisdagar och torsdagar. Där lär hon känna Gert, nyligen pensionerad polisinspektör som bland annat arbetade med Henriks fall och inte alls var nöjd med resultatet. Han är övertygad om att Henke dödat den gamla mannen och gömt undan kroppen.
Kerstin är sextiofyra år men tänker inte på pension ännu, hon har sedan unga år en magisterexamen i matematik och arbetar som senior analytiker på ett av de statliga verken i Sundsvall, en stark kvinna som verkligen är respekterad av sina kolleger. Ibland kan man tycka att hennes beteende på vägen genom den här berättelsen inte riktigt är förenligt med den styrka hon egentligen har. Fast här finns också en summa av uppväxten med usla föräldrar, våldtäkten för länge sedan, den tomma relationen med Ove, den krångliga relationen till Tessan och många hemligheter som är svåra att bära.
På något ställe nämns att handlingen utspelar sig under den höst när covid härjade som värst, en period som de flesta författare undviker eftersom allt i samhället fungerade väldigt udda just då, att samla människor till en nybörjarkurs var till exempel knappast tänkbart. Inte heller på några andra sätt märks alla de restriktioner som gällde just då vilket blir konstigt.
När så våldtäktsmannen från förr, nattvandraren, kommer in i Kerstins liv på olika vägar är det mycket som går sönder. Kerstin och den märkliga Gert samarbetar en hel del för att avslöja vad som hänt, på vägen är det flera som dör. När det sällan använda ordet ”kapprak” dyker upp i löptexten ler jag naturligtvis förtjust. Författarna lyckas med en stark och dramatisk final av sin trilogi.
Anders Kapp
Bokfakta:
Titel: Nattväktaren
Författare: Ulrika Hägglund och Thomas Svensson
Utgivningsdag: 2026-09-09
Förlag: Kalla Kulor.
Antal sidor: 311
Länkar:
Svenska Deckarfestivalen presenterar Ulrika Hägglund och Thomas Svensson