Recension: Turisterna av Per Hellgren
Turisterna är den tredje delen i serien Detektivens århundrade och kretsar kring ett mord begånget på Mallorca.
Svenska Deckarfestivalens recensent är stormförtjust i den detaljrika långsamhet som författaren ägnar sig åt. Fantastiskt läsvärt, är omdömet.
För mycket är alltid ett negativt omdöme om en text. Men när för mycket uppträder i kvadrat, i kubik eller ännu mer kan det förmyckna faktiskt bli intressant igen. Våra två huvudkategorier för att förstå verkligheten är tid och rum. När jag läste Per Hellgrens prisnominerade spänningsdebut En instängd man noterade jag särskilt det temporala. Det är konstigt, han skriver historiskt från sent femtiotal och tidigt sextiotal. ”Rekord i träffsäkra tidsmarkörer”, var bland annat min reflektion.
När jag nu läst seriens trea, Turisterna, tänkte jag mer på det rumsliga och kan konstatera att samma galet maniska överflöd finns även där; om man skulle samla alla gator, torg, broar, hotell, krogar, butiker och andra namngivna fastigheter, stadsdelar, byar, berg, sjöar och alla andra rumsliga beteckningar så skulle de tillsammans utgöra en mycket stor andel av de närmare femhundra sidorna. Han jämförs alltid med Sjöwall-Wahlöö vilket är självklart men egentligen är han mycket mer Sjöwall-Wahlöö är det författarparet någonsin var själva. Jag tycker verkligen om den absurt detaljrika långsamhet som den här författaren ägnar sig åt men gissar att det är en förvärvad smak som kanske inte finns hos alla.
Det här handlar om kollektivromaner, det finns en del återkommande karaktärer med de dominerar inte alls. De flesta som skriver historiska spänningsserier rör sig ändå framåt i tiden genom de olika delarna men om vi trodde så om den här serien så trodde vi fel, det lärde vi oss redan av tvåan. Bortsett från en del tillbakablickar, utspelar sig hela trean 1964.
Jag hittade en uppgift om att den första svenska charterflygresan startade i april 1955 och gick till Mallorca. Nio år senare, 1964, är den svenska charterturismen till Mallorca väletablerad och omfattande.
Femtiosjuåriga Bo Erik Sundman driver ett litet hotell i Borlänge tillsammans med sin hustru Anna Kristina. De brukar ta en kortare semester var för sig så att någon av dem alltid är hemma och tar ansvar för verksamheten. Det här året, 1964, har han sett en annons om en billig charterresa till Mallorca så för första gången någonsin blir det en veckas utlandsresa som semester för honom. Men han kommer aldrig tillbaka, natten mellan tisdag den artonde och onsdag den nittonde augusti hittas han död i en gränd nära sitt hotell på semesterorten El Arenal en bit utanför Palma. Det här blir en stor nyhet i svenska medier. Efter en vecka har den spanska polisen fortfarande inte kommit fram till vad som egentligen hänt.
Kriminalintendent Birger Ljungdahl arbetar som mordutredare på nationell nivå. En omorganisation pågår så titlar och beteckningar flyter, nyligen var han också statspolisens internationella intendent, möjligen är han fortfarande detsamma men nu på rikspolisstyrelsen. Han får ett telefonsamtal från en nytillträdd byråchef som han ännu ej träffat och får order om att åka till Mallorca för att bistå den spanska utredningen. Biljetter är redan bokade, han ska åka samma dag, flyget går 21.00, det svenska konsulatet på ön är vidtalat och kommer att kunna hjälpa honom med en del praktiska frågor.
Han ringer hem till lägenheten i Traneberg och ber sin fru Kerstin att packa en väska åt honom, kläder för en vecka borde räcka. Han pratar med en person på UD och börjar läsa på om fallet.
De landar strax innan sju på morgonen och redan på flygplatsen träffar han en svensk journalist som han möjligen stött på tidigare, det är Per Wahlöö i form av Schyttberg, en rätt alkoholiserad journalist som fortfarande arbetar för Aftonbladet. När vi träffade honom i första delen ett år senare hade han fått sparken från tidningen och träffat en kvinna som han planerar att skriva en kriminalroman tillsammans med.
Han är naturligtvis på ön för att skriva om dödsfallet, Ljungdahl är en mycket välkänd polis i Sverige, Schyttberg tar genast kontakt och tycker att de ska samarbeta. Här börjar vi förstå karaktären Ljungdahl, statstjänsteman av en sort som knappast finns kvar; extremt kompetent på sitt arbete, extremt hederlig, fullkomligt osmidig och inte sällan obekväm, principfast in absurdum, fullständigt respekterad av sina kolleger men knappast omtyckt. Han samarbetar självklart inte med journalister.
Hans olika möten med den fascistiska spanska statens överbefolkade polisväsende med alla dess olika grenar, extremt hierarkiska, ofta lögnaktiga och korrumperade, blir fantastiskt läsvärt.
Likaså hans fasta teorier om hur man bedriver mordutredningar; att ägna sig åt motiv är trams, det blir bara gissningar, den enda vägen är fakta, granskningar av allt ner till minsta lilla detaljnivå. ”Jag söker handfasta kausala samband.” Det ger också resultat, han hittar en hel del som alla de spanska poliserna missat. Ganska snart har han klarat ut att det är ett mord, inte alls någon olyckshändelse som en hög lokal polischef vill ha det till, och själva brottsplatsen är en annan än den som spanjorerna kommit fram till.
Efter en vecka i värmen återvänder Ljungdahl till Sverige där han och kollegerna fortsätter sitt trägna arbete. Nionde december får man ett genombrott i utredningen men avslutningen kommer först under de sista dagarnas julhandel i en snöslaskigt Stockholm.
Delar av utredningsarbetet är svårbegripligt i en tid utan någon form av datorstöd. Bland annat samlar de in semesterbilder från alla svenska turister som fanns i området under de aktuella dagarna. Fysiska bilder som skickas med post från olika delar av landet till Stockholm där de granskas. En av bildgranskningarna handlar om fordon; med hjälp av förstoringsglas tar de fram registreringsnummer på alla bilar som finns på bilderna. Alla dessa nummer skickas till Spanien där myndigheterna tar fram fordonens ägare som sedan ska granskas. Det finns en hel del sådana horribelt arbetsintensiva processer som genomförs under höstens utredningsarbete.
Researchnivån är också den svårbegripligt hög. Ett exempel: Under dagarna på Mallorca stöter Ljungdahl på några personer från en svensk filminspelning. Senare under hösten går en annan av poliserna förbi en biograf i Borlänge som affischerar nya filmen Älskling på vift, för de flesta sannolikt helt okänd men det var Kåge Gimtells långfilmsdebut som regissör och delar av filmen spelades mycket riktigt in på Mallorca. Bland alla korrekta detaljer om filmen stoppar författaren in en fiktiv rollinnehavare som även får en mindre roll i bokens handling.
Med sin detaljrika långsamhet har Per Hellgren skapat något alldeles eget som går tvärs emot flera av dagens genretrender. För detta mod är både han och förlaget värda beundran och applåder. Kanske inte för alla men möjligen kan man jämföra med sjukhusmat: det som ska passa alla applåderas sällan av någon.
Anders Kapp
Bokfakta:
Titel: Turisterna.
Författare: Per Hellgren
Utgivningsdag: 2026-08-31
Förlag: Bonniers
Antal sidor: 498
Länkar:
Svenska Deckarfestivalen presenterar Per Hellgren