Recension: Vilddjuret av Tove Alsterdal och Göran Parkryd
Vilddjuret utspelar sig i en levande bohusländsk skärgårdsmiljö och kretsar kring en makaber händelse när en ung kvinna på ett oroligt hav hittar en människokropp i ett spöknät.
Läsaren får lära känna en hel del människor och får följa utredningens olika spår fram till en läsvärd upplösning.
Det är bara att ta fram Bibeln, har du ingen tillgänglig fungerar det lika bra med Bibeln.se. Slå upp Uppenbarelseboken 17 så hittar du ett kapitel med ovanstående rubrik (versionen från 1917, i aktuell översättning står det ”odjuret”) och där kan du läsa mer om varifrån Vilddjuret kommer, titeln på den nya spänningsroman som Tove Alsterdal och Göran Parkrud kommit ut med.
Tove Alsterdal känner alla läsare inom genren till väl men förmodligen inte Göran Parkrud, dramatiker och psykolog som 2025 debuterade skönlitterärt med Rädd att drunkna. Den nya boken är deras debut som parskrivare och starten på Skageraksviten som i huvudsak är förlagd till Marbratten. Det är en ö som även om den är fiktiv har en exakt geografisk placering utanför Marstrand i Kungälvs kommun i södra Bohuslän. Utöver Bibeln får vi tidigt referenser till Balladen om briggen Blue Bird av Hull, en visa av Evert Taube vars avslutning gjort många tårögda i snart hundra år. Ur den stiger här Karl Stranne fram livs levande som psykolog och en av svitens två huvudpersoner. Den andra är Tiina Laine, en halvvild polis med estniska rötter. Deras ömsesidiga åtrå är ett av flera läsvärda element i denna seriestart.
Fem fristående spänningsromaner, Ådalstrilogin och romanen Jag önskar dig lagom lycklig, baserad på hennes egen familj, har givit Tove Alsterdal uppmärksamhet, många priser och försäljningsframgångar i många länder. Så naturligtvis är det spännande när hon kommer med något nytt.
Jag vet att hennes historia har kopplingar till ett antal olika geografiska platser, tror inte att västkusten ingår bland dem så jag gissar att erfarenheterna av platsen för den nya sviten kommer från Göran Parkrud som är bosatt i Göteborg.
Berättelsen inleds söndag 8 november, pågår en dryg vecka fram till avslutningen söndag 15 november och en sorts epilog tre dagar senare. Inledningens söndagsmorgon präglas av den våldsamma storm som rasat över öarna i nästan ett dygn, den bedarrar nu men spåren efter förödelsen är tydliga och havet är fortfarande oroligt.
På Dyrön bor artonåriga Sigrid Hall med sitt alldeles nya körkort i fickan. Hon har bestämt sig för bege sig med familjens båt till fastlandet där bilen finns. Försiktigt smyger hon förbi föräldrarnas sovrum, det är alltid smartare att be om förlåtelse efteråt än att be om tillåtelse innan. Vågorna går rätt höga men hon är van, det går bra rätt länge tills att motorn stannar, det är ett spöknät som fastnat i propellern. Hon sliter för att få propellern fri när hon ser att en människokropp sitter fast i nätet.
Hon larmar via radio och så småningom kommer både Kustbevakningen och sjöpolisen för att hjälpa henne, de tar in henne, båten och den döda kroppen till Tjuvkilshuvud på fastlandet.
Det är Anita Wilde, en äldre erfaren polisassistent från Kungälv som är först på plats. De kan konstatera att det handlar om en man i trettioårsåldern. Sju knivhugg i ryggen verkar som en sannolik dödsorsak, men man måste naturligtvis vänta på obduktionsresultat.
Snart fyrtioåriga Tiina Laine är glad på måndagsmorgonen, dansar fram på trottoaren på väg till jobbet och tänker på helgens spelning, hon sjunger i ett band.
Framme på arbetsplatsen, Grova brott i Göteborg, får hon reda på Kungälvsfallet som de ska ta hand om. Mannen kunde snabbt identifieras, fingeravtrycken fanns i brottsregistret, det är trettioettåriga Alexander Olsson. Han var dömd för ringa narkotikabrott i Stockholm för fyra år sedan men är född i Kungälvs kommun där han också just nu är skriven, närmare bestämt på ön Marbratten där han växte upp. På ön bor omkring trehundra människor på sommaren men de finns bara fyrtiotvå helårsboende.
Tiina åker till Marbratten tillsammans med några kolleger från Grova brott. De besöker först det hus där Alexander varit skriven tillsammans med tre andra relativt unga män: Roy Stendal, Frans och Vidar Ljung. På plats i Lotsen, som huset tydligen kallas, finns Roy och Frans. Vidar visar sig ha flyttat till ett annat hus på ön men där finns också Lazar Stoicovich och Yousef Hannah som inte verkar ha någon mantalsskrivningsadress alls.
De är alla med i församlingen Sanningens väg, medlemmarna bor i olika hus på ön. Ledaren, Vidar Ljung, kommer snart till huset för att prata med polisen. Ingen har sett Alexander efter lördagskvällens samling, i övrigt har de inte så mycket att säga.
Under tiden har Anita Wilde besökt Alexanders pappa Samuel och hans storebror Eddie som har var sitt hus på samma tomt på ön; pappa Samuel säger ingenting alls och Eddie inte mycket mer. Så småningom kommer de fram att familjen splittrades för länge sedan när sönerna var barn. Alexander följde med mamma Gunilla till Stockholmsområdet och Eddie stannade med pappa på ön. De har inte haft mycket kontakt genom åren, inte heller på den senaste tiden när Alexander kommit tillbaka.
Församlingens båt finns inte vid den brygga där den brukade vara och teknikerna hittar fläckar på bryggan som möjligen skulle kunna vara blod.
Fyrtiofyraåriga Karl Stranne bor inne i Kungälv, i en länga av radhus byggda i suterräng (bokens ”souterrain” är inte svenska) och samma söndagsmorgon som Sigrid startar från Dyrön startar han med att ta hand om förödelsen efter stormen. Bland annat har studsmattan flugit flera tomter bort och han försöker så snabbt som möjligt hämta tillbaka den, hoppas att ingen ska se honom när han springer omkring i morgonrocken.
Hustrun Moa är ute och springer sin morgonrunda medan ambitiösa sonen Pontus är redan igång, Karl hör knattret inifrån hans rum, studieintensiteten har ökat nu på gymnasiet. Lillasyster Alice är dock inte ett dugg intresserad av något annat än att chilla. Karl är glad över att han lämnat den tunga psykiatrin för att i stället bli privatpraktiserande psykolog. Livet har blivit så mycket bättre, visst tjänar han mindre men Moa tjänar desto mer och de klarar sig bra. Han är lycklig över sin fina familj.
Karl har sin praktik inne i Göteborg, delar lokaler med några andra psykologer och terapeuter. På tisdagen kommer Tiina och hälsar på och de går ut och äter lunch tillsammans. De känner varandra och har haft ett intensivt kärleksförhållande som tog slut för något halvår sedan. Hon vet att Karls familj har sina rötter på Marbratten och undrar om han kan hjälpa henne med information om ön.
Karl dras in i fallet och kommer på att han inte hälsat på sin skröpliga gamla farmor Alfhild ute på ön på väldigt länge så han gör det. Han inser att hon verkligen behöver hjälp, besöker sin rätt värdelösa, alkoholiserade pappa som är totalt ointresserad av att hjälpa till. På ön träffar han naturligtvis också Tiine och naturligtvis blir det ett glödhett återfall.
Karls släktrelationer, passionen mellan honom och Tiine och hans enorma vånda; familjen som han verkligen älskar, Moa som vill att de ska ta nya stora steg, samtidigt som han inte klarar av att släppa Tiine. Dessa delar är fantastisk läsning, imponerande inkännande med många perspektiv.
Vi får lära känna en hel del människor inom församlingen, vi får följa utredningens olika spår fram till en läsvärd upplösning. Författarna har byggt en stark bas med två intressanta huvudpersoner och en levande miljö.
Anders Kapp
Bokfakta:
Titel: Vilddjuret
Författare: Tove Alsterdal och Göran Parkrud
Utgivningsdag: 2026-09-07
Förlag: Lind & Co.
Antal sidor: 364
Länkar:
Svenska Deckarfestivalen presenterar Tove Alsterdal och Göran Parkrud