Recension: Sot av Sara Strömberg

Sot av Sara Strömberg

Sot är Sara Strömbergs mest storslagna roman hittills, en fantastisk historia som växer fram när de olika spåren förenas.

Trovärdigt, berörande och underhållande är några omdömen som boken får av Svenska Deckarfestivalens recensent.

Sara Strömbergs böcker med den underbara antihjälten Vera Bergström i centrum har en stark förankring i Jämtland, främst de västligaste delarna. Hennes fjärde spänningsroman Sot börjar på ett ovanligt sätt, i prologen befinner vi oss på ett helt annat ställe. Det är oklart var men verkar vara ett krigshärjat område. En familj, en gång välmående, är till delar utplånad sedan en bomb träffade deras hus, det enda som finns kvar är en före detta cykelverkstad i källaren där den lilla resten av familjen gömt sig de senaste tre månaderna. När en man till slut dör av sina skador ger sig en ung kvinna iväg på flykt.

I Jämtland har Vera hunnit passera sextio, nybliven sambo med Thomas Martinsson, trots att de känt varandra sedan de var barn innehåller sambolivet sina utmaningar så hon håller fast vid sin tidigare lägenhet som reträttplats när behovet av att vara alldeles själv blir alltför starkt.

Tre dramatiska händelser: Rikskända modedesignern Ewa Åkerman hittas död en tidig morgon på lyxiga hotellet Copperhill i Åre, omtyckta socialarbetaren Niklas Ljung sprängs till döds i sin eka på Gevsjön ett par mil väster om Åre och en ung kvinna hittas svårt skadad vid ett närmast öde hus vid Björkvattnet nära norska gränsen drygt tjugo mil nordväst om Östersund. Finns det något samband? Sara Strömberg fortsätter att imponera!

I denna berättelse får Vera dela berättarperspektivet med en annan huvudperson. Psykologen Mikael Nyman har länge varit mycket framgångsrik inom sitt yrke, ofta nydanande på uppmärksammade sätt, driver fortfarande sin egen psykologmottagning i Östersund. Fast han funderar allt mer på sitt liv, att hans fru Catarina lämnade honom efter alla år tillsammans tog honom hårt och kontakten med de vuxna barnen William och Alice i Uppsala respektive Stockholm kunde vara mycket bättre. Det verkliga engagemanget för patienterna finns inte riktigt kvar. Kanske skulle han använda semestern nu i augusti till att åka till en plats i Indien som betydde mycket för honom i hans ungdom? Han trivs inte längre i huset som han behållit efter separationen.

”Rädd för tystnaden i huset, rädd för sömnlösheten, rädd för rädslan som genomborrade honom och bet sig fast i benmärgen om nätterna.”

Författaren skriver otroligt skickligt fram en medelålders man som på olika sätt omprövar sitt liv, det blir ingående, trovärdigt och berörande. Det blir ingen resa till Indien, polisen i Strömsund ringer, någon har larmat om en sönderslagen fönsterruta på ett hus i Björkvattnet, kanske ett inbrott. Det är långt, polisen ser ingen anledning att åka dit men de har tagit reda på att det är Mikael som äger huset så de ringer honom. Huset har han ärvt efter föräldrarna, det var länge sedan han var där, Catarina var aldrig intresserad, men han ville ändå inte sälja det.

Det är semester, han har inget annat för sig så han åker dit. Det var inget inbrott, ingenting saknas i huset, kanske det bara varit en stor fågel som flugit in i rutan?

Mikael hör ett svagt ljud från ett uthus, var det inte någon som försökte ropa på hjälp? Han hittar en svårt skadad yngre kvinna. Hon vill inte att han ska ringa på ambulans, vill inte ha kontakt med några myndigheter. Annars säger hon inte mycket alls, vägrar berätta vad som hänt, vägrar att tala om vad hon heter. Mikael försöker hjälpa henne så gott han kan, på sätt och vis är det bra för honom att känna sig behövd. Dagarna går, hon blir bättre men är fortfarande mycket tystlåten, Mikael blir allt mer nyfiken, försöker ta reda på mer. Det är ett av berättelsens spår som vi läsare regelbundet får återvända till.

När vi först träffar Vera en augustimorgon är hon i sin gamla lägenhet och ska snart ge sig i väg till ett möte på centralredaktionen i Östersund. Hennes chef Nils ”Strömmen” Strömqvist ringer. De har fått in ett larm om att en död kvinna hittats under morgonen på Copperhill, han vill att hon ska åka dit. Väl framme har polisen redan spärrat av, de vill inte säga något användbart men Vera ger sig inte, det gör hon aldrig.

Hon hittar städaren som var den som hittade kroppen. Efter att ha larmat receptionen som i sin tur ringde 112 hade han filmat receptionistens fåfänga försök med hjärt-lung-räddning och Vera får se filmen. Receptionisten hade jobbat hela natten och åkt hem sedan hon svarat på polisens frågor. Vera besöker henne och får veta mer, bland annat att polisens hypotes är att kvinnan måste ha ramlat ner från en av loftgångarna, en olyckshändelse eller möjligen ett självmord. I detta spår får vi veta mer om den döda kvinnan, modedesignern Ewa Åkerman, välkänd bland annat från återkommande medverkan i ett teveprogram.

Det tredje spåret börjar när Clary Morén väcker Vera med ett telefonsamtal vid femtiden en morgon i samma vecka. Clary är en pensionerad kvinna i Tångböle, hon har redan ringt 112 men vill ringa Vera också som hon känner sedan tidigare. Hon berättar om en eka som exploderat ute på Gevsjön, något som hennes granne Niklas Ljung sett när han var ute och fiskade tidigt på morgonen. Clary är rädd för vad som kan han hänt honom. Det tar bara tio minuter för Vera att köra dit från Ånn, hon kommer långt innan räddningstjänst och polis, det kommer att visa sig att de varit upptagna med annat. Hon ser en kropp bredvid resterna av den rykande båten, simmar ut, lyckas få kroppen i land men det är uppenbart för sent, mannen är död. I det här spåret får vi veta mer om Niklas Ljung och hans historia.

Och så har vi Vera Bergström själv och hennes liv. Det konstanta tjafsandet mellan henne och Strömmen är som vanligt glädjeämnen i läsningen. De känner varandra sedan länge, tycker mycket om varandra och värjer sig mot en hel del förändringar i medievärlden. Hennes komplexitet som person, en stark, modig och envis kvinna som samtidig bär mycket av vemod och sorg.

”Jag var glad igen. Det gjorde mig sorgsen, för jag visste att lyckan när som helst kunde slås sönder.”

Hon och Thomas älskar varandra men sambolivet blir inte enkelt ändå. När de gör ett försök att tillsammans gå en kurs som kombinerar yoga och konst blir det riktigt underhållande. Samtalen med hennes skröpliga gamla pappa som förändrar såriga minnen av den döda mamman är berörande. Sara Strömberg väver även skickligt in samhällsförändringar och olika typer av världshändelser i fonden till det mycket personliga berättandet.

Intrigmässigt tror jag det här är hennes mest storslagna roman hittills, det är en fantastisk historia som växer fram när de olika spåren förenas. Rekordsnabbt har Sara Strömberg tagit en plats i den svenska spänningseliten, en position som hon tydligt befäster med sin nya bok.

Anders Kapp

Bokfakta:

• Titel: Sot

• Författare: Sara Strömberg

• Utgivningsdag: 2025-08-22

• Förlag: Modernista

• Antal sidor: 427

Länkar:

• Svenska Deckarfestivalen presenterar Sara Strömberg